Lite såhär känner jag mig mest hela tiden, vintertröttheten. Jag önskar att jag kunde göra som lilla Olof och sova på kökssoffan hela dagarna. Men icke, det är ju så himla mycket att stå i jämt! Idag hann jag i alla fall med lite välbehövligt loppisfyndande, och jag gjorde mitt bästa köp på år och dag. En grön hemsydd 50/60-talsklänning i sammet, för en hundralapp och tänka sig, den satt som en smäck! Den var nästan för perfekt för att vara sann! Men när vi kom hem byttes tyvärr lyckan mot nästan gråt då jag återigen skulle testa den. Dragkedjan hoppade, den som var så fint isydd, för hand såklart, besvikelsen var total och mitt i paniken ringde det på dörren. Jag trodde att det var grannen som ville ha kattvakt men utanför stod en av världens bästa. Min finaste Maria, hemkommen från Lund vilket var en total överraskning. Kvällen var räddad och en dragkedja i en klänning är ju en rätt värdslig sak när man tänker efter!

Vilket rörigt inlägg, men ja. Bättring får väl utlovas. Puss ska ni ha i alla fall!